Jag heter Ronald Håård och är en mycket besviken människa. Besviken på människor, besviken på världen, men framförallt är jag fruktansvärt besviken på kultur.
I hela mitt liv har jag försökt tycka om kultur. Film, litteratur, serietidningar, videospel och musik. Det som är mitt problem är att jag aldrig någonsin i hela mitt korta liv(jag är 34 år gammal, men funderar på att hänga mig om jag inte finner någon bra kultur snart) har stött på kultur eller konst som gillar. Jag har aldrig haft en favoritfilm, all musik låter som tv-brus i mina öron och serietidningar är en meningslös uttrycksform med fula färger och urvattnade ord.
Jag kan inte förstå en människa som att han gick och såg en "ganska bra film" på bio kvällen innan. Filmen hade inget att ge, inget som fick min hjärna att bli stimulerad, absolut ingenting som är värt. Aldrig någonsin har jag streckläst en bok, lagt den på nattduksbordet och tänkt: "Vilken bra bok!". Jag har snarare streckläst en bok, kastat den i sopkorgen och tänkt: "Varför?".
Varför
Inget annat
Videospel uttråkar mig så makalöst mycket. Visserligen är det diskutabelt om videospel ens går att räkna som varken konst eller kultur, men inte fan är det något vettigt att spendera tid och pengar på när jag hellre kan köpa en piggelin för en 5a och ha roligare. Det kanske inte är någon långvarig glädje att slicka i sig en fuktig piggelin, men det är sannerligen bättre än att dra i en joystick och trycka på olikfärgade knappar i en osammanhängande ordning.
Som sagt är musik bara ett brus i mina öron. Allt låter likadant och jag får inga känsloflöden av att höra på en 50-årig överviktig australiensisk man sjunga om "kärlek" och "svek". Jag har aldrig haft behovet att vilja dansa, har inte ens dansat bugg.
Serietidningar. Detta fasansfulla medium för berättande. Jag vet inte vem det var som ritade den första serien någonsin, men jag är absolut glad att han är död. Bilder...och text. Inget mer. En fånig färglad björn som kastar vänsterpolitik åt höger och vänster(eller kanske bara vänster?), en fjantig journalist som löser fåniga mysterium med en alkoliserad sjökapten och en byxlös anka som har temperamentsproblem. Kan man inte komma på NÅGOT mer intressant än detta?
Så vad är då syftet med denna meningslösa blogg?
Jo. I min vardag har jag inte mycket mer för mig än att konsumera och föräta mig i kultur och konst, eftersom jag varken har några intressen eller vänner. Poängen är att det har börjat kännas trögt som smör att helt enkelt bara vältra mig i skräp utan att få uttrycka mig. Så den här bloggen är ett forum där jag kan kasta ut mig mina åsikter om filmer, böcker, serier, musik och videospel till en förhoppningsvis stor publik.
Samtidigt har jag inte gett upp hoppet om att det nånstans där ute, nånstans i denna mörka och hemska plats vi kallar jorden finns BRA kultur. Så tipsa mig gärna om kultur som jag möjligtvis kan gilla, så ger jag mig an det och uttrycker mitt hat mot det.
Det var allt för Herr Håård för denna gång.
På återseende.....
Ronald Håård
